Text: Ane Frostad

Ungefär tjugo procent av världens befolkning anses vara högkänsliga. Högkänsliga visar bland annat mer aktivitet i de delar av hjärnan som har med känslomässiga reaktioner och speglingar av andras känslor att göra. Men den grundläggande och helt unika egenskapen hos högkänsliga är en tendens att bearbeta intryck särskilt djupt och noggrant. Därför är den vetenskapliga termen för högkänslighet ”sensory processing sensitivity” – sensorisk bearbetningskänslighet.

shutterstock_385130581_10-procent

Högkänsliga är särskilt uppmärksamma på det som är subtilt (dolt) i en situation. Det kan till exempel vara något som sägs “mellan raderna”, stämningen i ett rum eller den egna, inre upplevelsen i mötet med naturen.

 

elaine-aron-webb3

Elaine N. Aron

Psykoterapeuten och forskaren Elaine N. Aron, som är den som myntat begreppet högkänslighet, sammanfattar det som ett personlighetsdrag bestående av huvudsakligen fyra aspekter, varav den första är unik och helt grundläggande för högkänslighet.

De fyra aspekterna är: djup bearbetning av intryck; en tendens att lätt bli överstimulerad; emotionell mottaglighet och empati; att uppfatta det subtila.

En del missförstår högkänslighet som en diagnos inom autismspektrumet, men det är stor skillnad på högkänslighet och autism. Högkänsliga är visserligen intresserade av detaljer och blir lätt överstimulerade, men det är just det subtila vid detaljerna som fängslar dem. Dessutom sorterar de intrycken inom och runt sig särskilt noggrant vilket gör att de har lite extra bra koll på till exempel vad som pågår mellan människorna runt dem och även ofta ett stort fokus på helheten. Högkänslighet förväxlas även ofta med ADHD eftersom högkänsliga tenderar att vara lättdistraherade. Men enligt Elaine Aron har högkänsliga generellt inga koncentrationsproblem om stimulansnivån anpassas.

Högkänslighet är istället en helt normal variation i temperament, säger Elaine Aron. Det är ingen sjukdom eller störning, ingen diagnos, inget som behöver botas, utan ett personlighetsdrag som kan vara en fördel eller en nackdel beroende vilken sorts och mängd intryck man utsätts för. Är man omgiven av en positiv miljö kan det vara en fördel att vara extra mottaglig. Är man omgiven av dysfunktionella förhållanden kan det vara en nackdel. Men högkänsliga kan glädjas åt att forskningen visat att de är särskilt mottagliga för positiva intryck.

Lika många män som kvinnor är högkänsliga, men fler kvinnor än män anser sig vara det, och kvinnor får ofta lite tydligare resultat på testerna. Enligt Elaine Aron beror det inte på att kvinnor är mer känsliga än män utan på att många högkänsliga män (och en del högkänsliga kvinnor också) tidigt lär sig att kompensera för sin högkänslighet med en kontrollerad avstängdhet – vilket Elaine Aron refererar till som ”pojkkoden”. Å andra sidan kan kvinnor som inte är högkänsliga men som har nära till gråt och känslouttryck felaktigt uppfattas som högkänsliga. Att kalla personlighetsdraget ”högkänslighet” (high sensitivity) är därför egentligen lite missvisande. Elaine Aron valde ändå att göra det i en strävan att det skulle vara enkelt att förstå. Men hon säger samtidigt att det är viktigt att förstå att det finns människor som är både väldigt känsliga och starkt empatiska utan att vara högkänsliga. Det viktiga med högkänslighet är den djupa bearbetningen som i sin tur leder till en viss grad av försiktighet och återhållsamhet, en tendens att stanna upp och kolla läget innan man beger sig in i en situation, och en eftertänksamhet i kommunikationen med andra.

En del högkänsliga är även ”sensationssökande” (high sensation seeking). Sensationssökande människor söker stor variation på stimuli i livet och i en del fall även spänning. Eftersom högkänsliga lätt blir överstimulerade och försöker undvika att bli överväldigade genom att skydda sig mot stimuli kan man säga att de som har båda dessa personlighetsdrag ständigt har en fot på gasen och en på bromsen. Enligt Elaine Aron är bara en del av alla högkänsliga sensationssökande, men de flesta högkänsliga är sensationssökande på ett inre plan, vilket till exempel innebär att de blir lätt uttråkade om de inte får gå på djupet i ett samtal eller i en uppgift som ska lösas. Och många högkänsliga är djupt existentiellt eller andligt sökande.


Elaine Arons böcker på svenska om högkänslighet:
Den högkänsliga människan
Det högkänsliga barnet
Den högkänsliga människan och kärleken
I mötet mellan kärlek och makt (handlar inte specifikt om högkänslighet men berör ämnet)