Av Prinsessan Märtha Louise & Elisabeth Nordeng
Högkänslighet har inget med diagnoser att göra utan är ett vanligt personlighetsdrag som finns hos ungefär en femtedel av befolkningen. Ändå kan det innebära speciella utmaningar att vara högkänslig, delvis beroende på att man är lite annorlunda än flertalet.
Högkänsliga barn känner och tänker mycket och djupt. De lägger märke till subtila nyanser och blir lätt överstimulerade av mycket intryck. En del högkänsliga barn uppfattas som blyga fast de egentligen bara observerar i tystnad, förbereder sig eller hämtar ny kraft. Att se dessa barns behov – i hemmet, förskolan eller skolan – kan betyda mycket för deras speciella förmåga att ta tillvara små, positiva upplevelser i sitt eget inre och använda dem på ett kreativt sätt.
Sensitiva barn innehåller flera berättelser om högkänsliga barn och tonåringar, baserade på samtal med barnens föräldrar. Precis som i författarnas tidigare bok Född sensitiv ges många praktiska och kloka råd för vardagen. Boken innehåller också samtal med människor som arbetar med barn, samt med fackpersoner och forskare, bland annat en lång intervju med psykologen och forskaren Michael Pluess som lett flera viktiga studier om högkänsliga barn.
”Den ro och förutsägbarhet som det högkänsliga barnet behöver i sin vardag, den är bra för alla barn. Men något som kan kännas toppen för många andra barn, till exempel att ha många fritidsaktiviteter, att ofta ha med sig kompisar hem och att ha begränsad egentid, kan vara en belastning för det högkänsliga barnet.” – Prinsessan Märtha Louise & Elisabeth Nordeng
Inbunden, 252 sidor – ISBN 9789198403848 – Utkom 25 september, 2019 – Finns hos internetbokhandlare (t. ex. Adlibris, Bokus, Paneter) och hos välsorterade fysiska bokhandlare
Från bokens inledning
… Att vara högkänslig innebär att man är mer lättpåverkad, försiktig och mottaglig för olika typer av intryck än de flesta andra människor. Högkänsliga barn har ett mer känsligt nervsystem än andra barn. Därför kan man inte bara säga åt dem att skärpa sig!
Många frågar ifall högkänslighet är ett ”modebegrepp” och varför fler och fler känner igen sig i det. Tidigare var det ju nästan ingen som pratade om det här med att vara högkänslig. Barns vardag har förändrats mycket under de senaste 10–20 åren, vilket inneburit en del nya utmaningar för de högkänsliga barnen. Dagens barn tillbringar till exempel längre tid utanför hemmet; de har ofta långa dagar i förskola, skola och fritidshem. De är ofta väldigt små när de börjar i förskolan, och både förskolor och skolor är större nu än tidigare, vilket resulterar i större barngrupper och fler människor att förhålla sig till. Det finns många fler bonusfamiljer i dagens samhälle, vilket innebär att många barn har två hem och fler relationer att hantera. Dessutom utsätts man för fler och starkare sinnesintryck under dagen, via exempelvis smarta telefoner och surfplattor. Barnen omges av mycket ljus och ljud, och tempot är generellt sett högre för dagens barn jämfört med tidigare.
Kanariefåglarna som arbetarna hade med sig in i gruvorna förr i tiden kan illustrera vad högkänslighet är. Förr tog gruvarbetarna med sig kanariefåglar i burar ner i gruvorna för att bli förvarnade om farliga gaser eller om syrebrist. En kanariefågel är känsligare för gaser än vad människor är, så ifall fåglarna tuppade av eller slutade sjunga visste gruvarbetarna att det var dags att ta sig ut ur gruvgången. För där en kanariefågel inte överlever kommer inte heller människor att överleva. Så länge fåglarna kvittrade och trivdes var allt bra, men när de blev stilla visste gruvarbetarna att det var fara å färde och att de måste skynda sig ut.
Nu är ju gruvgas inget problem vare sig hemma, i förskolan eller i skolan, men det finns andra faror som är osynliga, luktlösa och inte så lätta att upptäcka. När de högkänsliga barnen slutar ”kvittra”, när de blir stilla och inte visar någon glädje, när de spjärnar emot, när det låser sig för dem eller när de på andra sätt visar att de har det jobbigt, är det ofta ett tecken på att något inte fungerar så bra i hemmet, förskolan eller skolan. Kanske visar föräldrarna eller personalen i barnomsorgen ingen förståelse för det högkänsliga barnet? Kanske handlar det om någonting helt annat, till exempel problem mellan föräldrarna eller en personalkonflikt på förskolan? Precis som kanariefåglarna kan de högkänsliga barnen ge en fingervisning om hur en situation ser ut. De fångar upp mycket och är ofta en barometer för stämningen i familjen eller på förskolan. Ett högkänsligt barn som är harmoniskt och lugnt är oftast ett sundhetstecken. En signal om att omgivningen fungerar bra. Den ro och förutsägbarhet som det högkänsliga barnet behöver i sin vardag, den är bra för alla barn. Men något som kan kännas toppen för många andra barn, till exempel att ha många fritidsaktiviteter, att ofta ha med sig kompisar hem och att ha begränsad egentid, kan vara en belastning för det högkänsliga barnet.
En annan bild som beskriver det här med att vara högkänslig är att få blåmärken utan beröring. Det kan verka som om de särskilt känsliga barnen reagerar på ”något” som inte ens existerar för andra. De är mer mottagliga för underliggande stämningar än andra, de hör sådant som inte sägs högt och lägger märke till outtalade känslor. Ingen har skrikit. Ingen har slagit näven i bordet. Ändå upplever det högkänsliga barnet osäkerhet och rädsla, en otrygghet. Det kan vara något i tonfallet eller något som inte formuleras i ord.
Många föräldrar till högkänsliga barn upplever detta – att barnen speglar omgivningarna och andra människors känslor i högre grad än de flesta. Det är nästan som om barnen har olika speglar i huvudet. Hjärncellerna som reagerar på andras handlingar kallas faktiskt för spegelneuroner, och är de enda hjärnceller som är specialiserade på att reagera på både egna och andras handlingar. Det var den italienske forskaren Giacomo Rizzolatti som upptäckte spegelneuroner hos apor och tillsammans med Marco Iacoboni påvisade samma sorts celler i människohjärnan. De fann att spegelneuronerna aktiveras både när vi gör något själva och när vi ser andra göra något. De är smarta mirakelceller i hjärnan som knyter samman oss människor mentalt och känslomässigt. Det betyder kort sagt att när du ser någon le aktiveras dina spegelneuroner för att le. När du ser någon gråta på bioduken gråter du också, eftersom du upplever samma känslor som rollfiguren.
Så är det för alla människor, men för de högkänsliga blir den här mekanismen ofta extra tydlig i vardagen … Läs mer ur boken
Av samma författare
I Född sensitiv delar prinsessan Märtha Louise av Norge och Elisabeth Nordeng med sig av sina personliga berättelser om livet som högkänslig och hur de båda har kommit att se personlighetsdraget som en styrka. Genom möten med andra högkänsliga kvinnor och män, forskare och sakkunniga, ger författarna en ny bild av hur högkänsliga upplever världen och hur de kan hitta sin naturliga plats i den.
Vi får följa författarna genom barndom, ungdom och vuxen ålder och ta del av deras glädje, sorger och öppenhjärtiga reflektioner. I slutet av boken finns övningar för en bättre vardag och ett rikare liv som högkänslig.
Läs mer om Född sensitiv
